View Larger Map
Delsjökärr
Den äldsta av stugorna, uppförd omkring år 1809. Foto: Per Hallén
Torpen vid Delsjökärr låg under Kallebäcks Nordgård och uppfördes vid mitten av 1800-talet. Enligt myten skulle torpen vara från år 1809 men det är felaktigt, då fanns ingen bebyggelse på platsen, enligt husförhörslängderna.
Mysteriet Delsjökärr!
Under de senaste månaderna har jag nåtts av flera frågor kring Delsjökärrs ålder. Historien om att stugorna skulle vara äldre än 1850-talet har åter blivit aktuell, men har inte kunnat bevisas. Jag har nu inlett en förnyad undersökning av områdets historia och möjligen sker en omtolkning igen, eller så ligger 1850-talet fast som begynnelseår för torpen. Det är alltid spännande att få ge sig ikast med problem och tvingas till omvärderingar.
Redan nu kan jag redogöra för vad som presenterades vid ett möte angående laga skifte av utmarken (Delsjöområdet) den 17:e november år 1851, mötet hölls på Örgryte Stom.
Då anförde olika gårdar synpunkter och krav på ersättning för den omfördelning av jorden som skulle ske i och med skiftet.
”Af Anders Svensson derstädes (Kallebäck) varuti övriga desse hammans närvarande åboer instämde, angående planläggningen, det han nu förnyade sit vid sista sammanträdet å Kärralund och till protokollet för den 25:e sistledna juni gjorde yrkande att marken till Kallebäck Söder och Mellangårdarne måtte läggas i ett sammanhang utmed Häradsgränsen, så långt de efter uträkning kan komma att sträcka sig, och Skår deremot, som genom sitt utlagda skifte afskära desse Kallebäcksgårdarnas tvenne huvudområdet av utmarken, genom attt här avstå mark, i ersättning härför kunde upptaga den del av utmarken som tillfallit Kallebäck Nordgården vid Partilles rågång eller ”Delsjökärr” med angränsande trakt.”
Kallebäcksbönderna gillade alltså inte att få sin utmark långt borta vid Partillegränsen! Men beslutet gick inte Kallebäcks böndernas väg vid beslutet som kom vid samma möte:.
”Efter gemensam överläggning om saken funnit det vara mera skäl att då tilldela Kallebäck Nordgården sitt andra skifte av marken vid Partilles rågång och trakten umted Lilla Delsön, der såväl åker som äng och odlingsmark har kunnat erhållas till fyllnad i och vid såkallade ”Delsjökärrs” utgrävande dammar säkrat 3 tunnland och 6,854 kappland vilken fyllnad för Kallebäck om den i stället blivit Skår tilldelad skulle åt desse tvenne sistnämnde hemman förorsakas för stor uppskattnings summa av desse ägoslag jämförde med den uppsattningssumma av samma ägor vilka Kallebäck Nordgård i sitt framskifte erhållit.”
Det nämns alltså inget om några torp, däremot tycks man ha arbetat med att bygga dammar för att skapa odlingsmark i området. Följer man sedan husförhörslängden ser man att torparen Lars Svensson flyttade in med sin hustru Ebba år 1852 från Landvetter socken. Det skulle alltså stämma med uppgifterna i skiftesprotokollet om att man höll på att förbereda uppodling under 1851. Nästa torparfamilj anländer från Råda socken först år 1859. Dessa uppgifter stämmer alltså dåligt med den gamla berättelsen om två bröder som bröt mark i området år 1809. Men som sagt, en förnyad undersökning har nu inletts. Det skall bli spännande att se vilken linje som ”går segrande” ur denna strid!
Bertilssons stuga
Delsjökärr kallas ibland även för Bertilssons stuga (Även om mannen bakom namnet inte gillade den benämningen!)
Det har intressant nog kommit en del reaktioner på min bok ”Storstadens utmark” där epoken Bertilsson kortfattat beskrivs. Bristen på hårda fakta kring denna ganska moderna epok var besvärlig vid författandet av boken. Genom ett möte med ett av Per Daniel Bertilssons barnbarn har jag fått en del ytterligare informtion – ur släktens synvinkel – på den berömda skaparen av kaffestugan vid Delsjökärr. Delar av denna information kommer givetvis att föras in i kommande utgåvor av ”Storstadens utmark” och i den nya fotoboken över Delsjöområdet som kommer att ges ut till julen 2009.
Det är två eller tre läsare av ”Storstadens utmark” som reageart på den knappa halvsida som berör Kapten Per Daniel Bertilsson. Orsaken var några rader som hänvisade till brev som skickats in till Göteborgs Posten 30 september och 7 oktober år 1999. Man hade då efterlyst fler minnen av Bertilsson. Givetvis kan man inte förvänta sig att alla som haft en lärare under skoltiden är vänligt inställd till läraren! Flera var riktigt kritiska till Bertilssons undervisning. Jag tog faktiskt inte ställning i min bok utan skrev; ”man får intrycket av”, när jag hänvisade till kritiken, det är inte liktydigt med att så var fallet! Men det är inte alltid den form av nyanser framstår som tydliga för en läsare.
Men jag bedriver verkligen inte någon ”hetsjakt” på Bertilsson, det har jag ingen andledning till!
En del av den nya informationen kommer att läggas ut på denna sida, givetvis skall bilden av Bertilsson vara balancerad, både goda och dåliga sidor. Men åter tvingas jag bygga på muntlig information och på tidiningsartiklar. Har du några minnen från stugan under Bertilssons tid? Hör gärna av dig och ge din historia!
Se även kaffestugans hemsida: http://www.bertilssonsstuga.se
Lite ”Bertilssons” historia
Född i Halland men flyttade till Göteborg redan som barn.
Studerade till gymnastiklärare i Stockholm, där han även träffade sin blivande fru.
Erövrade en olympisk medalj i Stockholms OS 1912.
Bodde under 5 år på Cuba! Troligen från och med 1914 (årtalet är något osäkert).
Återvände därefter till Göteborg, besökte ofta Delsjöområdet.
År 1927 (eller var det 1932?) köpte han sig en stuga i Delsjökärr – ett sommarnöje för honom och familjen.
Severingen växte gradvis fram, det blev fler och fler besök och tillslut hade man flera ”luckor” och ”bodar”, ända borta vid teknikbacken vid Stora Delsjön!
Det var inte alltid ett gott förhållande till Göteborgs stad, vilka gärna hade tagit över Delsjökärr på 20-talet. Konflikterna mellan staden och Bertilsson var många, om landområdet, om hygienen i serveringen och Bertilssons ständiga överträdelser av badförbudet i Delsjön (gällde fram till slutet av 1960-talet).
Men trots dessa konflikter fick Bertilsson Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1968. Med följande motivering:
Bertilssons stuga vid Delsjökärr har under snart fyra årtionden för alla friluftsälskande göteborgare varit en replipunkt vid frilufsliv och vandringar året runt. I stugan har funnits och finns alla göteborgares Pelle Bertilsson, fostraren, naturfilosofen och stugans värd. alla som söker sig dit för vila och en pratstund är välkomna om de är hyfsade och vänligt sinnade. Men brister de i hänsyn till sin omgivning kan vem det vara må få en lektion i hur man uppför sig i naturen. och många har tackat för läxan och återvänt till Pelle för avkoppling från storstadens stress. Med sin auktoritet och sitt stora intresse för medmänniskan och hennes problem har Pelle Bertilsson blivit biktfader och problemlösare för många. Alltid stridsberedd har Pelle Bertilsson orädd ruskat om bland auktoriteter och byråkrater. Han är en av Delsjöreservatets stora förkämpar, ibland som en trollgubbe men alltid som dess förste gentleman, en Rosseauanhängare i dess bästa bemärkelse. Många män i staden minns även kapten Bertilsson som gymnastikdirektör på Östra som en hård men rättvis fostrare med li på sina elver. På det kommunala arbetsfältet finns även Pelle Bertilssons insatser. Bland annat satt han i början på trettiotalet som sekreterare i den stadsfullmäktigeberedning som lade fram förslag om stadens idrottsplatsstyrelse en föregångare till idrottsnämnden.I våra dagar behöver vår natur och våra fritidsområden många förespråkare. Levande exempel på vad kärleken till naturen kan ge en människa av glädje och stimulans behövs som motvikt mot vär ävlan och tävlan om guld och status. Då kapten Bertilsson nu välförtjänt erhåller stadens förtjänsttecken uttalar jag den förhoppningen att gesten hos göteborgarna även skall uppfattas som allas vår kärleksförklaring till den oförstörda natur vi är lyckliga nog att ha inom stadens gränser och intill dessa och som vi alla måste slå vakt om och njusta av med ömhet och omtanke.
Bertilsson avled 1972 och då skrevs flera dödsrunor i tidningarna, dessa tänker jag återkomma till.
Många år senare skrevs det en del i Götborgs Posten om kapten Bertilsson. Det började med en fråga till avdelningen ”Världens Gång” 30 september 1999.
Det var signaturen G. Simonsson som frågade efter information om den ”stränge gymnastikläraren Pelle Bertilsson”. G-Ps Eva Heyman svarade då att Det inte gick att få fram någon information om hur sträng han var men att:
För en skribent framstår Bertilsson som en friluftsraseriets arketyp, nordisk, käck, spartansk och tråkig. Andra tror att han utan invändningar idag skulle njuta av en kopp kaffe i sin gamla stuga.
Efter denna artilel fick G-P många brev där läsarna beskrev sina upplevelser av Bertilsson. Den 7:e oktober publicerades ett axplock ur dessa brev i G-P. Det var en bitvis svidande kritik som där riktades mot den gymnastikundervisning som Bertilsson bedrivit under sitt yrkesliv.
